Har snart läst ut Georgina Spelvins bok. I förra veckan när jag skrev om att jag hade påbörjat den, gjorde jag ju en liten notering om att den var utgiven på eget förlag och funderade lite på fördelar och nackdelar med det. Nu, när jag börjar närma mig slutet, har hon faktiskt ett parti i boken som handlar om just det. Hon berättar hur hon har skrivit och skrivit och den har blivit ungefär så lång som sådana självbiografier brukar vara och så låter hon vänner och bekanta läsa den. Både för att ha en chans att hojta till om det är något som de inte vill ha skrivet om sig själva, men också för att komma med konstruktiv kritik. En av dessa läsare tycker att hon måste göra om den helt eftersom läsarna inte är intresserade av hur hon gillade att fiska med sin pappa när hon var liten, utan de vill veta "how big Harry Reems' cock is".
Det blir en intressant lite självmedveten twist där, för boken innehåller beskrivningar av manliga kroppar och könsorgan, kommentarer kring stora och små bröst, och entusiastiska (om än inte alltid så detaljerade) sexskildringar. Nu kan man ju börja fundera över om dessa är tillagda på grund av den konstruktiva kritiken eller om de fanns där från början. Om de är ett svar på en idé om förväntningar eller inte. Jag säger inte detta för att jag inte tror att självbiografin är ärlig eller autentisk utan jag säger detta just på grund av det avsnittet som handlar om responserna på hennes första utkast.
Georgina Spelvin är, precis som Harry Reems var, en nykter alkoholist. Hon berättar både om sitt drickande och sitt tillnyktrande i boken. Mitt intryck, utifrån boken, är att hon är smart. Och jag tänker mig att hon skrev om de där läsarresponserna i akt och mening att sätta just den twisten där.
Uppdatering: Här är en ganska rörande recension.
1 dag sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar