måndag 25 november 2013

rating, masters of sex och moralpanik

I vanlig ordning längesedan. Förra veckan innebar ett seminarium/workshop i Köpenhamn som jag var ganska (läs: mycket) nervös inför, men min egen presentation gick bra, de andras var intressanta och det var bra diskussioner. På onsdagen talades det engelska, men på torsdagen var det bara danskar och så jag så då talades det danska men till min enorma förvåning kunde jag följa med och förstå så gott som hela diskussionen. Jag som alltid tänkt att jag är dålig på danska. Fast å andra sidan handlade samtalet om saker jag är väl bekant med -- peer reviewade tidskrifter, arbetsplanering, artikelskrivande, antologiredigering.

Nyheten om A-märkning av film har också nått NY Times Room for Debate. Bland annat apropå det diskuteras det amerikanska rating systemet och en återkommande fråga är varför vi tycker att det är OK att barn och ungdomar ser våld men inte sex. Detta kan man ju fråga sig i Sverige också, men i USA är det mycket mera hårddraget. Ett av mina favoritexempel som jag brukar ta upp med studenterna (och som jag tror att jag nämnt på bloggen också) är att American Pie-filmerna har beteckning "R" (Restricted) i USA men är antingen barntillåtna (två av dem) eller tillåtna från sju år (de andra två) i Sverige. 

Jag antar att läsare av bloggen är medvetna om den nya TV-serien Masters of Sex? Den visas på HBO Nordic -- jag har inte själv sett den ännu (har precis sett färdig hela Breaking Bad och vill dels hämta mig lite, dels avvakta tills jag kan se hela Masters of Sex i ett svep) men boken den bygger på ligger på mitt nattduksbord. Om ni följer Masters of Sex är den här artikeln, från The New Yorker, värd att läsa.

Och så vill jag flagga för den här boken, Moralpanik och lågkultur: Genus- och mediehistoriska analyser 1900-2012 av Klara Arnberg och Tommy Gustafsson. Det är väl lika bra att helt öppet deklarera att jag känner och har jobbat ihop med båda författarna -- Klara Arnberg disputerade i ekonomisk historia på en avhandling om den pornografiska pressen i Sverige och hon och jag har både skrivit och konferenspresenterat tillsammans. Tommy Gustafsson och jag har skrivit ihop och undervisat tillsammans. Det betyder å ena sidan alltså att jag inte är helt objektiv, men å andra sidan att jag faktiskt vet hur duktiga de båda är. Den här boken är hett efterlängtad av undertecknad och, lika bra att erkänna det också: jag önskar att jag själv hade kommit på den.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar