torsdag 31 maj 2012

lägesrapport

Jag är ledsen att bloggen ligger lite halvt-om-halvt nere just nu. Men det har att göra med den där dimman jag är inne i. Den här boken är svårskriven, får jag erkänna. Det går framåt men det går långsamt. I förra veckan lyfte jag ut nästan halva kapitel tre och bestämde att det får bli en artikel i stället. På ett sätt var det ju två steg framåt och tre tillbaka men å andra sidan lider jag inte riktigt brist på saker att säga och jag tror att både kapitel tre och det som lyftes ut vann på det, i stringens och enhetlighet.

I måndags var jag på Riksarkivet i Marieberg och tittade på de censurklipp som hade gjorts i pornografiska 8mm-filmer. Helspännande, inte bara på grund av materialet jag tittade på (som kommer att användas i den artikeln jag lyfte ut ur kapitel tre) utan också för att sitta i ett bergrum, djupt, djupt nere under marken och titta vid ett klippbord för 8mm-film.

I tisdags var det institutionskonferens för institutionen för mediestudier -- en ny institution som bildades samtidigt som jag började i Stockholm och som består av filmvetenskap, JMK och modevetenskap.

Och så i går gjorde jag ett stopp på väg söderut i Växjö där filmvetarna vid Linnéuniversitetet hade ordnat ett filmseminarium om transnationell film. Tåget var ungefär en timme försenat, men jag får erkänna att jag grät inte för det för jag satt och skrev på den där artikeln och fick alltså nästan en timmes extra skrivtid. Så dimmig är jag.


onsdag 9 maj 2012

in i dimman

Bloggen ligger litegrann i träda nu. Jag är alldeles för insnurrad i kapitel tre som växer på ett spretigt och oorganiserat sätt. Finns det brödtext för ungefär halva kapitlet nu? Kanske, lite knappt kanske. Det kommer nog att landa på ca fyrtio sidor, tror jag. Vissa dagar skriver jag en halv sida. Andra dagar två. Ytterligare andra dagar raderar jag en halv sida och skriver två rader.

Lyckades klämma in att få i något så när läsbart skick ett halvt utkast till mitt kapitel om sexualitet i Millenniumserien inför ett antologiseminarium som var i helgen. Har petat med en annan artikel också, och återupptagit ytterligare en text som jag hoppas kan bli en artikel så småningom. Ens output kan ju inte bara avstanna bara för att man försöker skriva en bok.

I går var jag på ett seminarium om academic publishing. Det var inte så mycket nytt, egentligen, men det var intressant att få lite mer perspektiv på det. Samtidigt öppnades ett hål i min mage en smula -- jag gör ändå anspråk på att detta skall bli en bok. På engelska. Och det är inte easy-piecy grejer jag håller på med. Jag brottas varje dag med hur jag skall behandla vad man skulle kunna kalla de mörkare sidorna av sjuttiotalsporren utan att piska upp moralpanik och samtidigt utan att verka kallsinnig. Det sakliga kan vara förrädiskt ibland.

fredag 4 maj 2012

att skriva

Akademiskt skrivande är tämligen formbundet och följer specifika regler för hur en uppsats/artikel skall vara upplagd. Man kan liksom inte börja med argumentationen, fortsätta med konklusionen och avsluta med frågeställningarna. Det är mer formbundet inom till exempel medicin och mindre formbundet inom humaniora, men inom alla akademiska dicsipliner finns det principer man följer när man skriver.

Samtidigt är skrivandet en så extremt viktig del av den akademiska världen. Hur kommunicerar man sina forskningsresultat? Genom att skriva -- för publikation eller för muntlig presentation. Språket är vårt grundläggande verktyg. Och vi är, tyvärr, inte alltid så duktiga på att lära ut hur man skriver. När studenterna väl kommer till sina större uppsatser är det egentligen så dags. En del kan man lära ut under arbetets gång, annat lär sig studenten själv genom att själva skriva och göra misstag. Men vi borde vara bättre på att prata om själva skrivandet redan innan studenten kommer till uppsatsen: vad är en akademisk text? Hur får man en sådan att flyta på? Vad finns det för retoriska grepp som gör den övertygande? Vad gör man om man kör fast? Hur läser man en kursares text och kommer med bra synpunkter? Vilka ord och formuleringar bör man undvika? Vilka bör man använda? Kan man använda "jag"? Hur konstruerar man ett argument? Och hur gör man en text spännande eller intressant när den samtidigt skall vara seriös, saklig och formbunden?

Ett sätt att träna sig i skrivande och lära sig om skrivande, är helt enkelt att skriva mycket. En funktion hos den här bloggen, till exempel, är ett slags skrivövning. Jag har skrivit formuleringar här på bloggen som får mig att rodna ibland när jag tänker på dem -- fåniga upprepningar, saker som kan misstolkas, saker som brister i logik. Men jag inbillar mig att det är nyttigt, och att det faktum att jag skäms lite för dem kommer att hindra mig från att göra om den typen av misstag.

En annan viktig sak är att ha andra att läsa det man skrivit. Läsa och kommentera. Och att hitta bra läsare, som inte stryker en medhårs utan säger att detta funkar inte, här begriper jag inte vad du menar, här upprepar du dig, denna mening löper över en halv sida och så vidare.

Ett tredje sätt är att läsa och lyssna på olika typer av författare. Det senaste blogginlägget på Observations on film art handlar om manusförfattaren, producenten och disputerade akademikern James Schamus. Inlägget handlar naturligtvis om en annan typ av skrivande, nämligen filmmanusskrivandet. Schamus kommer med ett spännande råd: det andra utkastet av det manus man håller på att skriva skall tänka om hela filmen:
He also suggests that the writer’s second draft should be an exercise in rethinking the whole thing. “Don’t write your second draft from the first-draft file.” In your redraft, use flashbacks, play around with structure, or tell the action from a different point of view. This will engage you more deeply with the material and show you possibilities you hadn’t imagined. In terms I’ve floated in various places: take the same story world, but recast the plot structure or the film’s moment-by-moment flow of information (that is, its narration). Or try choosing a different genre. For The Wedding Banquet, James turned the original script, a melodrama, into a situation derived from screwball comedy.
Detta är kanske inte alltid helt möjligt när man skriver akademisk text, som trots allt har en ganska instrumentell karaktär -- den skall, inom en viss form, så skickligt som möjligt kommunicera vad man har kommit fram till. Men tanken innehåller ändå något som är användbart, att man inte skall låsa fast sig i ett visst tänkande kring sitt eget material utan öppna för andra sätt att betrakta det.