tisdagen den 13:e november 2012

makt och ansvar

Den här nyheten var all over facebook och twitter i går. Skräck och sex avvisas av bankerna när småföretag söker betaltjänster för sina webbutiker. Småföretag är nog rätta ordet i sammanhanget för både apoteket och sajter som ginza och cdon får sälja sexleksaker eller erotisk film och skräckfilm. Eller specialiserade företag, som skrackfilmsbutiken.se eller Justine & Juliette i Malmö.

Det handlar om ett ganska effektivt, informellt urvalsinstrument -- bankerna väljer vilka de tycker är lämpliga att få använda deras tjänster. Och i en tid när vi ropar på storföretag att de skall ta sitt sociala ansvar blir nyheten paradoxal. Socialt ansvar ligger liksom dessvärre i betraktarens öga. Bankerna hänvisar till vad som kan betraktas som stötande eller olämpligt. Jag förutsätter att de tycker att det är att ta ett socialt ansvar att inte hjälpa till med snusk och våld. Samtidigt bildar de då en egen, informell och, de facto, godtycklig, censurinstitution som med det mest effektiva medlet i världen (kontrollen över ekonomiska transaktioner) kan hjälpa eller stjälpa små, nischade företag.

Jag vill understryka att jag tycker att man skall vara försiktig med att använda ordet censur. I debatter om den svenska filmcensuren, till exempel, togs ibland upp att man kanske inte skulle tjafsa så mycket om de filmer som totalförbjöds av Statens biografbyrå när det fanns fantastiska, konstnärliga filmer som av ekonomiska skäl inte ens fick distribution i Sverige (se t ex Jan Holmbergs avsnitt om "Censorship in Sweden" i min och Anders Marklunds Swedish Film: An Introduction and Reader). Det är ändå en skillnad mellan lagligt reglerad förhandsgranskning och marknadsanpassad ekonomisk styrning. Inte för att det ena eller det andra skulle vara bättre, utan bara för att det ligger olika grunder bakom besluten. De distributörer som inte tog in Identificazione di una donna för att de inte trodde att den skulle få någon publik fattade ett ekonomiskt beslut. De censorer som förbjöd The Texas Chainsaw Massacre fattade ett beslut grundat i vissa formuleringar i Biografförordningen. Konsekvenserna för biopubliken blev samma -- två filmer som inte gick upp på svenska biografer, men orsakerna var olika. I de nu aktuella fallen är det faktiskt ändå trots allt en fråga om ett slags förhandsgranskning där en bedömning har gjorts om innehållets (varornas) lämplighet -- inte säljbarhet, utan lämplighet.

BDSM-sajten insex.com lades ner av liknande skäl. Fast i det fallet var det en fråga om att i efterhand sätta stopp för verksamheten. Efter diverse debatter om det kontroversiella innehållet på sajten (extrem bondage) och anklagelser om att inkomsterna användes för att finansiera terrorism, stoppades sajtens betaltjänst. En av de intervjuade i dokumentären Graphic Sexual Horror förklarar hur viktiga betaltjänster är för internetsajters överlevnad -- tröskeln blir för hög ifall konsumenten skall skriva ut en check eller en betalorder, gå med den till posten och sedan vänta några dagar för att få lösenord och tillgång till sajten. En betaltjänst på nätet är avgörande för att man skall inte bara kunna gå med vinst utan också helt enkelt kunna överleva.

Att bestämma om en sajt får använda en betaltjänst eller inte är alltså i allra högsta grad ett maktbeslut som kan få avgörande konsekvenser för ett företags möjlighet att existera.

3 kommentarer:

  1. Bra skrivet och bra exempel.

    Du fick ett citat och en länk från mig:
    http://lakonism.blogspot.se/2012/11/finansiell-bojkott-av-allt-snusk.html

    :-)

    SvaraRadera
  2. Jag har varit i kontakt med flera av de stora bankernas pressavdelningar med anledning av den här storyn. Dels får man diverse släta, intetsägande uttalanden om individuella bedömningar et cetera, men dels hänvisar de gärna vidare till VISA och Mastercard och hävdar att de har avtal som binder dem där.

    (Framför allt får man inget som helst svar på en fråga om det inte är problematiskt när fullt lagliga verksamheter inte kan förlita sig på bankerna, med tanke på att till exempel Swedbank, med företrädare som uttalat sig i medierna de senaste dagarna, upprepade gånger de senaste decennierna har sett staten gå in och garantera flera miljarder för att upprätthålla bankens stabilitet. Om skattebetalarna skall vara beredda att göra det, för att banken fyller en viktig samhällsfunktion, är det då rimligt att man godtyckligt kan hamna utanför möjligheten att använda den samhällsfunktionen? Det är förstås inte förvånande: det är väl ingenting som en presskontakt egentligen har något mandat att säga särskilt mycket om.)

    //JJ

    SvaraRadera
  3. Tack för kommentarer (och länk!).

    SvaraRadera