torsdag 30 april 2009

från ax till limpa

Eller vad man skall säga. Det känns alltid lika konstigt när man tittar på ett presentationsförslag långt efteråt och skall skriva ett paper utifrån det. Vad tänkte man egentligen? HUR tänkte man? Tänkte man överhuvudtaget?

Jag har massor med information som skall in i den här presentationen jag skall hålla i Tokyo. Jag trodde att jag visste exakt vad den skulle handla om. Eftersom huvuddelen av det bygger på en artikel jag har skrivit trodde jag att jag skulle kunna skriva den på en eftermiddag. HA! Ack vad man kan bedra sig.

onsdag 29 april 2009

klargörande

Man är alltså inte på samma universitet samtidigt. Kinsey dog 1956.

bloomington

Trots det fina vädret och mina spännande arbetsuppgifter är jag ändå lite avundsjuk på min kollega som just nu befinner sig i Bloomington, Indiana på Kinseyinstitutet. Hon berättar om det här och här. Jag blir det för att Kinseyinstitutet är ett mecka för sexualitetsforskare och för att amerikanska universitetscampus (ffa i blomningstid kanske) är något av det mest underbara som finns. Och bara att befinna sig på samma universitet som den märkliga, paradoxala och galna forskaren Kinsey...

Förra sommaren - som ett slags förberedande verksamhet inför mitt nya projekt och min nya arbetsplats - läste jag T. C. Boyles roman The Inner Circle och därefter James H. Jones tjocka och ganska kritiska biografi och såg dessutom om filmen Kinsey, med Liam Neeson i huvudrollen. Den kanske inte är den mest märkvärdiga film som gjorts (och man får lite deja-vukänsla när Neeson gråter på slutet och säger inte "I could have saved one more" utan "I couldn't help them"), men ger lite känsla av vem han var i alla fall.

tisdag 28 april 2009

så många...

Kartläggningen av Malmös porrklubbar fortsätter. Det är många namn och många adresser att hålla reda på. För många kanske??? Om jag bara hade fem år och tre assistenter...

måndag 27 april 2009

eveready

Av olika anledningar håller jag på att gå igenom några DVD-samlingar med riktigt gamla porrfilmer. Alla kommer från njutafilms. Bästa samlingen är The Good Old Naughty Days, där filmerna är restaurerade och noga utvalda från ett underlag på ca 300 filmer (de är också utvalda för att de har vissa kvaliteter snarare än för att de är representativa, vilket kan vara klokt att hålla i åtanke). Filmerna såldes till privata samlare eller visades på bordeller. Här finns en liten pärla, nämligen en animerad film från 1925 eller 1928 som lyder under lite olika titlar men i den här samlingen heter "Buried Treasure". I huvudrollen: Eveready Harton, innehavare av en gigantisk penis som lever sitt eget liv. Jag såg den första gången som utbytesstudent 1998 när Constance Penley höll en gästföreläsning om "Pornography and Male Popular Culture" på UCLA.

Den är ganska rolig, om än grövre än de flesta pornografiska filmer -- lite för att det animerade formatet tillåter en del utsvävningar. Här förekommer tidelag, analsex (mellan män), en dildo och ett kvinnokön också med ett eget liv. Fokus ligger på Eveready, eller snarare, på Evereadys fruktlösa ansträngningar att hitta någon "outlet" för sexuell tillfredställelse. Objektet för filmen, så att säga, är ett begär (förkroppsligat av ett manskön) som söker alla möjliga och omöjliga vägar. Kvinnan som objekt är i sammanhanget tämligen ointressant eller till och med hotfull/farlig.

torsdag 23 april 2009

walter petrus del 2

Grubblar fortfarande över Walter Petrus. Har bläddrat igenom Terroristerna och läst alla partier som handlar om honom och han är filmproducent, ingenting annat. Inte ens inblandad i narkotikahandeln. (Naturligtvis fastnade jag och läser nu boken igen för umptielfte gången!) Hans filmer beskrivs genomgående som usla med en fruktansvärt bedrövlig kvinnosyn och de medverkande kvinnorna verkar vara i femtonårsåldern och knarkpåverkade. De flesta av filmerna har ingen handling. På detta försörjer han en familj och håller en älskarinna med hus i Rotebro. Han har gjort en konstnärlig film, baserad på en roman, som vunnit pris på någon festival men inte dragit in några pengar. Hans kontor ligger i en "pietetsfullt renoverad lägenhet" på Nybrogatan. Själv bor han i en modern lyxvilla i Djursholm och har två bilar, ett hembiträde, en trädgårdsmästare/chaufför, extra städhjälp samt ytterligare personal vid fester och middagar.

OK. Naturligtvis finns - eller snarare fanns - det pengar i porr. Journalisten Mattias Andersson har ju gått igenom porrens ekonomi i dag i sin bok Porr - en bästsäljande historia från 2005. Han menar att det finns i dag lite pengar i produktionen av porr, utan att de som är de stora ekonomiska vinnarna är bredbandsdistributörerna. Klara som ibland kommenterar här på bloggen skriver sin avhandling (hennes lic finns här) i ekonomisk historia om den pornografiska pressen. När jag tittar i hennes lic tycker jag mig kunna utröna av diagrammen att omsättningen för exempelvis Hsonproduktion vid den aktuella tiden (ca 1974) hade en omsättning på två-tre miljoner (har jag läst rätt, Klara?!) Hson gav bland annat ut tidningarna Piff, Paff, Raff, Sextas och Piff Special.

Porrfilmsproducenter då? Tja, vid den här tiden är svenska hårdporrlångfilmer ännu ganska ovanliga. Walter Petrus har producerat ett litet antal sådana (bland annat "Love in the Midnight Sun"!) men huvudsakligen kortfilmer utan handling. Å ena sidan görs dessa för export (vilket skulle kunna betyda att hans filmer inte visades i Sverige och därmed inte gick igenom svensk filmcensur) men å den andra lyckas ju Åsa Thorell i boken se alla filmerna på biograf i Stockholm.

Walter Petrus har möjligen en verklig förlaga. Oavsett denna är han nog sannolikt huvudsakligen en ideologisk och dramaturgisk konstruktion, vars huvuduppgift är att tydligt förkroppsliga kapitalismens hänsynslösa, omoraliska och korrumperade karaktär, samt den pornografiska industrins profitpotential och kvinnoexploatering. Sjöwall/Wahlöö fångar definitivt upp vissa tendenser i tiden alldeles otroligt träffsäkert i sitt porträtt av porrkapitalisten - såväl de problem som sexindustrin gav upphov till och som man hade börjat uppmärksamma, som kvinnorörelsens porrmotstånd och vänsterns kritik av kapitalismen.

onsdag 22 april 2009

bland vikingahorn och fäbodar

Med anledning av en artikel (samförfattad) som jag arbetar med, håller jag på att fördjupa mig i (bland annat) den svenska klassikern Fädbodjäntan. Artikeln har en lång och ståtlig titel men i mitt huvud kallar jag den "porno nation" för den handlar om nationalitet och pornografisk film. Fäbodjäntan är regisserad av Joe Sarno, mannen som intervjuades i Kino när jag var med, och är intressant just för att den är så "svensk" - Dalarna, midsommar, vikingahorn etc - och ändå regisserad av en amerikan. En kollega i Göteborg, Mats Björkin, har skrivit om den och bland annat jämfört den med filmen Änglagård som när den kom beskrevs som väldigt svensk, trots att dess regissör var engelsman (Colin Nutley). Om jag inte missminner mig, var det till och med vissa recensenter som menade att någon som kom utifrån kanske bättre kunde fånga det typiskt "svenska".

Klassikerstatusen - eller snarare kultklassikerstatusen - är lite märklig. Jag kan tycka att det finns svenska porrfilmer från sjuttiotalet med mer stuns i, berättade med mer glädje och entusiasm, än just Fäbodjäntan, men kanske är det just det som ger den dess popularitet? Replikerna framsägs med sådan uppenbar stelhet, som innantilläsning i en lågstadieklass. Man kan liksom skratta åt Fäbodjäntan i stället för med den, och slipper därmed ta ställning till vad den handlar om och vad den skildrar. Ingen behöver heller göra bort sig genom att värdera den, estetiskt och/eller sexuellt, för det är på något sätt underförstått redan innan man börjar titta att den är dålig. Kanske skall man inte heller underskatta midsommarnätters, fäbodars och falukorvars betydelse för en svensk publiks förtjusning i filmen. Och så det som jag gärna trycker på - att man tror att sjuttiotalet trots allt var en ganska oskuldsfull tid så porren är liksom inte lika "farlig" som samtida porr.

tisdag 21 april 2009

sexual freedom in denmark

En film som ligger på mitt skrivbord just nu är Sexual Freedom in Denmark (1970). Det är en amerikansk dokumentär om... just precis, sexuell frihet i Danmark, och den hör till de filmer (varav svenska Jag är nyfiken - gul är en) som luckrade upp den amerikanska synen på obscenitet och därmed banade väg för porrfilmsvågen i USA på sjuttiotalet. Den hör också till de filmer som var med och formade bilden av den skandinaviska synden. Jag säger skandinaviska, för även om svenskar gärna framhåller "Swedish sin" och även om "Swedish" de facto signalerade sex, var Danmark och det danska minst lika viktigt som nationell erotisk signal. Danskarna lättade ju på sin osedlighetslagstiftning ett par år före Sverige och i Our Friends in the North som jag skrivit om tidigare här på bloggen, är det Danmark som får stå för porren. Man kan läsa om Sexual Freedom in Denmark här.

söndag 19 april 2009

walter petrus

En man med ett skägg skriver emellanåt om Sjöwall/Wahlöö-deckarna. Han har skrivit om kvinnosynen, om de lustiga namnen och nu senast om gnället. Det är rappt, roligt och träffsäkert. Vi delar ungefärligen uppfattning om Roman om ett brott, för han gillar böckerna samtidigt som han också noterar de här märkligheterna i dem. Jag är själv alldeles synnerligen förtjust i romansviten, men har länge fascinerats av deras politiska åskådning, deras kvinnoporträtt (ett slags kvinnoideal som slutligen förkroppsligas av Rhea Nielsen), de återkommande referenserna till nymfomani och så vidare. Sedan länge går jag och längtar efter en stor, tjock studie av Roman om ett brott, deras estetik och kulturella kontext, mottagandet av dem, deras anknytning till den nationella, historiska perioden, deras betydelse både för deckargenren men också för ett bredare populärkulturellt medvetande, och hur de har reproducerats och transformerats från den första boken kom till den senaste Beck-filmen. (Någon som känner sig manad???)

Ur mitt ständigt påkopplade porrperspektiv fastnar jag dessutom för porträttet av Walter Petrus, porrproducenten som blir mördad i början av Terroristerna, den sista och mest pessimistiska av böckerna. Walter Petrus är inte bara pornograf, han är också en slibbig och svinrik kapitalist, som bjuder flickor på knark för att de skall bli beroende och därmed tvungna att vara med i hans (hysteriskt dåliga, enligt den stackars kvinnliga polis som tittar igenom dem) filmer för att försörja sitt missbruk. Jag undrar om Petrus är helt ihopfantiserad eller om han har en verklig förlaga? Jag undrar också om den lyx som det om och om igen poängteras att han omger sig med egentligen är rimlig att tänka sig att en svensk porrproducent kunde förmå? Min uppfattning utifrån de bilder jag sett från exempelvis sexklubbarna i Malmö är att det var rätt sunkiga miljöer, där man gärna ville ge intryck av lyx med hjälp av skinnimiationer och mahognyplast. Vilket ju i och för sig inte behöver hindra att en Stockholmsbaserad producent var svinrik.

Uppdatering: Inspirationen till Walter Petrus skulle ju kunna komma från någon av porrkungarna som Curt H:son eller Berth Milton Sr. Men de grundade väl sina förmögenheter på tidningar och inte filmer? Jag tror att jag måste läsa om Terroristerna.

lördag 18 april 2009

kino

Nu har jag äntligen förmått mig själv att lyssna på Kino om Folkhemsporr. Och det är OK. Jag menar, programmet är bra, och min insats är åtminstone acceptabel. Jag trodde att jag bara skulle säga liksom assa jaba typ hela tiden men antingen gjorde jag inte det eller så har de lyckats klippa bort det. Jag blir till och med kallad en "svensk motsvarighet till Linda Williams" vilket smickrade mig så mycket att jag kommer att kunna leva på det i 100 år eller något.

Det kan avlyssnas här.

torsdag 16 april 2009

sakta men säkert...

... börjar det lugna ner sig här. Nu skall jag försöka sjösätta en text om sexualitet i ord och bild (jag tar bilden, en litteraturvetarkollega orden) och se om det blir något av mina anteckningar och funderingar. Upptäckte några grava missar i min Torsk på Tallinn-artikel som måste rättas till, men det gör inte så mycket eftersom det bara är halvtidsseminarium i morgon och lång tid kvar innan det skall vara helt klart. Lite pinsamt, dock.

onsdag 15 april 2009

crazy dag

I dag har varit en crazy dag. Flängande mellan Malmö och Lund, betygsrapportering, missad lunch, förlagsmöte, mer betygsrapportering (och jag får inte internetplattformen att funka eller begriper mig inte riktigt på den), samt inbokning för en radioinspelning i morgon. Det var liksom the dark horse som vände lätt upp och ner på hela dagen. Berättar mer om det om det går bra...

Jag skall återgå till lite mer normal rapportering här på bloggen, så snart det lugnar sig.

oskuld och rosa tyg

Är lite stressad men via opassande-emma hittade jag (något försenat) detta. Historien om klänningen som photoshoppades eftersom den såg ut som ett kvinnokön... är bara lite för underbar för att inte spridas vidare.

tisdag 14 april 2009

rivstart

Efter en sådan här ledighet sätter arbetet i gång med en rivstart. Att göra-listan är lång på ett stressigt sätt men jag vet ju av erfarenhet att det bara är att gå i gång och så löser det sig. Jag skall skicka in ett första utkast av Torsk på Tallinn-texten i dag, gå igenom kommentarer på en annan artikel, ägna mig åt undervisningsadministration samt förbereda förlagsmöte. Plus en massa småfix som att betala hotellreservationer och ta kontakt med folk.

Aprilnumret av Adultvideonews har kommit. Tema: lågkonjunktur, vad annars i dessa tider?

torsdag 9 april 2009

istedgade

Sydsvenskan har reportage om Istedgade i dag. Precis som på många andra ställen tränger medelkassen bort sunkiga miljöer, "snusket". En man i reportaget hävdar dock att "Det fashionabla behöver underklassen, det trashiga. Utan det trashiga hade charmen här varit borta. Jag tror inte att folk vill se ett barbieworld. Det är alldeles för tråkigt!" Samtidigt tror jag att allteftersom hyrorna går upp kommer det "trashiga" att försvinna alldeles oavsett dess charmfaktor. På gott och ont.

Isobel skriver att man vill införa en åldersgräns uppåt också på pornografi i Massachusset. Om man är över sextio eller handikappad skall man inkluderas i barnporrlagstiftningen. Läs också blogginlägget som Isobel länkar till!

onsdag 8 april 2009

torsk på tallinn

Såg om Torsk på Tallinn i går. Den står sig fortfarande. Ärligt talat tycker jag nog att det är det bästa svensk film åstadkommit på... tja, säg väldigt länge. Och då är den ändå inte en "film-film" utan en TV-film på ca en timme. Allt med den faller så perfekt på plats, det pseudo-dokumentära, kamerarörelserna, porträtten av männen, musiken (Fred Åkerströms "Jag ger dig min morgon") vars romantiskt-sentimentala toner kontrasterar skarpt mot den känslomässiga misären, den knivskarpa balansgången mellan tragik och komik (när Roland står och ropar efter Eda i hotellkorridoren...)

Jag tror att den blir egentligen den svåraste att skriva om eftersom jag tycker så mycket om den. Alla tre filmerna (det vill säga också Buy Bye Beauty och Lilja 4-ever) är bra, men Buy Bye Beauty är så obehagligt skruvad och Lilja 4-ever egentligen den mest konventionella och traditionella av dem.

tisdag 7 april 2009

agustín...

... är inte individualistisk liberal. Eller jo, det kanske hon är, men hon förklarar sin position i kapitel fem, och jag citerar:

"Since these attitudes [moralism, min anm.] reproduce what drove me to undertake research, I wanted a theoretical space that would allow me to resist moralising as well as western cultures' claim that its values are best. Cultural relativism avoids judging the object of study and provides insight into practices that may be incomprehensible unless researchers shed their assumptions." (p. 137)

måndag 6 april 2009

laura maría agustín

Nu håller jag på att läsa Sex at the Margins av Laura María Agustín som jag skrev om i ett tidigare inlägg då hon hade föreläst på ett seminarium här. Den är mycket tankeväckande, även om jag personligen tyckte att hon lade fram sina argument mer övertygande "live". Hon gav helt enkelt som person ett trovärdigt intryck på ett sätt som jag ibland inte är känner riktigt förmedlas lika starkt i boken. Hennes huvudpoäng, som jag uppfattar den, är att migration är en komplicerad företeelse och framför allt då den migration som sker från fattigare delar av världen till den rikare, oftast på informella eller illegala vägar. Hon vill göra upp med föreställningar om att all sådan migration faller inom ramen för den västerländska skräckbilden av trafficking, och läsa migrationen genom de som faktiskt genomgår den.

På så vis är den upplysande och perspektivrik, framför allt när hon radar upp de jobb som på den informella (i Sverige skulle vi nog säga "svarta", dvs utanför skattesystemet) marknaden är möjliga för kvinnliga informella migranter. Hon kallar dem "service"-yrken, nämligen hushållsarbete, omsorg och sex. De båda förstnämnda, menar hon, räknas sällan som riktiga jobb och det sistnämnda har nedvärderats av en rad orsaker. Men det är dessa tre områden som är möjliga, om man lämnar sitt hemland för att söka något slags bättre liv eller bättre liv kanske för de sina som är kvar därhemma. Och kanske är sex service-yrkena (som ju är av flera olika slag) inte de sämsta tänkbara jobben för dessa kvinnor.

Boken handlar också om varför och hur man migrerar på den informella vägen, som ju för oss kan tyckas som en riskabel och farlig väg. I sin föreläsning uppfattar jag att hon tryckte mer på hur svårt det kan vara att ta sig in i "Fortress Europe" (fast det kanske kommer, jag har bara läst halva boken ännu), men även i boken trycker hon på att de personer som försöker ta sig hit för att tjäna pengar måste helt enkelt ta de informella vägarna. Det betyder att vem som helst kan inte göra resan -- man måste vara "resourceful", ha de rätta kontakterna och vara beredd att ta vissa risker. Man bör också hålla i åtanke att det "hem" man lämnar kanske inte är så fantastiskt, att hur riskabelt det än kanske är att ge sig av är det kanske ett värre alternativ att stanna kvar.

När jag läser detta tänker jag på Vilhelm Mobergs Utvandrarna och hur svält, fattigdom och religiös intolerans inte nödvändigtvis tvingar Karl-Oskar, Kristina och de andra utvandrarna att ge sig av, men som gör alternativet att stanna så mycket mindre lockande. Samtidigt var det ju, på Karl-Oskars och Kristinas tid, helt tillåtet och till och med önskvärt att ta sig in i det stora landet i väster. Som det står på Frihetsgudinnan som ett slags ironiskt monument över en förlorad tid: "Give me your tired, your poor/Your huddled masses yearning to breathe free/The wretched refuse of your teeming shore./Send these, the homeless, tempest-tossed to me/I lift my lamp beside the golden door!" Jämförelsen är inte perfekt men jag tycker ändå att den ger något.

Agustíns poäng, tror jag, är att vi kan inte betrakta dessa människor som offer bara för att vissa av dem är det. Samtidigt är hon, kan jag tycka, emellanåt så individualistiskt liberal att det är svårt att veta vad hon egentligen tycker, var hon drar gränsen för vad hon uppfattar som acceptabelt.

lördag 4 april 2009

filmcensur

Egentligen brukar jag inte skriva på helgerna men här kommer ett lästips: Kamfer-Charlotte skriver om filmcensur i Fria tidningen.

fredag 3 april 2009

professional leisure

Rent privat håller jag på att se en brittisk TV-serie från nittiotalet som heter Our friends in the North. Den handlar om fyra vänner, tre män och en kvinna, som kommer från Newcastle i norra England och deras liv. Den utspelar sig mellan 1964 och 1995.

Det övergripande temat är korrumption, bland labour-politiker i Newcastle och bland Londons polis, och på så vis är den ganska obehaglig. Man bygger miljonprogramslägenheter (just like they do in Sweden) som börjar mögla och falla sönder på bara några år (hallå, Herrgården, någon? Just like in Sweden! Fast det tog väl mer än bara några år innan Herrgården började mögla?).

Mest intressant för mig, rent professionellt, dock, är att en av huvudpersonerna (spelad av Daniel Craig, så småningom med en frisyr så långt från Bond man kan tänka sig) blir inblandad i Londons porrbusiness. Han börjar jobba för Benny Barrett, en slemmig typ, underbart spelad av Malcolm McDowell (ni vet, han i A Clockwork Orange som något senare i det närmaste förstörde sin karriär i den märkliga Caligula), som är stolt innehavare av X antal sexbutiker och minst en sexklubb i Londons Soho. Sexbutikerna är lite mystiskt upplysta av ett blåaktigt ljus, nästan lite modernistiskt, och visar film i en liten hemlig visningslokal längst in i butiken. Man får inte se så mycket från dem utom när polisen, the "dirty squad", slår till. Benny Barrett och hans underhuggare mutar polisen för att få jobba i fred. The "dirty squad" är helt plötsligt dirty på riktigt. Allt snusket, enligt TV-serien, är importerat från Danmark.

Den brittiska korrumptionen, i den här TV-serien, är alltså direkt kopplad till Skandinavien. Snuskiga byggvanor från Sverige och snuskiga tidningar och filmer från Danmark.

torsdag 2 april 2009

ett lugn

Undervisningen är nu avslutad. Tentarättning återstår (alla har lämnat in sina tentor i tid, det är jag mycket nöjd med) men den anspänning som undervisning innebär är nu över för ett tag framöver. Det känns mycket bra. Jag tycker egentligen väldigt mycket om att undervisa: i höstas och förra våren var det liksom för mycket undervisning och glädjen i det blev lite för tunn till sist. Som när Bilbo säger att han känner sig som för lite smör utbredd på en för stor skiva bröd. Det har varit en enorm lyx att bara ha dessa studenterna och denna kursen att ta hand om.

Nåja, så nu är det tillbaka till artiklar, forskning, konferenspapers och antologin. Jag stuvade om i Torsk på Tallinn-artikeln och skrev ytterligare ett par tusen tecken i går kväll och på bussen i morse läste jag en ny artikel som skall passa in någonstans. Måste ha en rubrik om The Other. Eller till och med The Exploited Other. Huga. En kliché kanske men den passar alldeles utmärkt väl in på de här filmerna.

I morgon skall jag ha möte med min litteraturvetarkollega, nyss hemkommen från Boston, om en text vi skall skriva ihop till en lärobok. Och på måndag printar jag ut tentorna för rättning.

onsdag 1 april 2009

häpp

Insåg på bussen att det mesta av de där 10.000 tkn måste skrivas om radikalt. Men men it's a start.

explosion

Är helnöjd. Jag satte mig ner och skulle börja på Torsk på Tallinn-texten. Det formligen exploderade. Nu har jag skrivit nästan 10.000 tkn. Måste ju naturligtvis justeras och skrivas om osv men lustigt är att man har så dåligt självförtroende och ångest inför ett skrivande och så när man sätter sig ner och skall börja skriva så... tja, så går det.

Resten kommer att ta lite längre tid. Nu har jag ju skrivit sådant som jag haft i huvudet länge. Men också det kommer att ge sig, om än lite långsammare. Och hela texten behöver inte vara klar förrän i augusti.