det livsfarliga videovåldet

Medan jag väntar på att min samförfattare till det där paperet till Istanbul skall tröttna och skicka över paperet till mig igen, jobbar jag med filmcensurartikeln. Vilket ganska osökt ledde mig till att söka upp den gamla Studio S-debatten om videovåld från 1980 på youtube. Hade bara tänkt damma av mitt minne men såg minsann igenom hela programmet. Eftersom det är ett av de mest sönderanalyserade och sågade TV-programmen i svensk TV-historia (skulle jag tippa) tycker jag numera nästan lite synd om de stackars vilsna människorna i den mörka studion som var så oroliga för sina barn. Samtidigt visar programmet ju också hur farlig rädsla och okunskap är -- ja, jo, yttrandefrihet i all ära, men det här, menade man, förtjänar ingen yttrandefrihet. "Det måste gå att införa en tillfällig lag som förbjuder detta", sade en mamma. Videovåldsdebatten är varken den första eller den sista moralpaniken eller mediepaniken i Sverige, men den illustrerar så påtagligt tydligt den där rädslan för det okända och främmande som smyger sig in över landets gränser och hotar det käraste vi har -- barnen -- i det tryggaste som borde finnas -- hemmen.

1984 totalförbjöds Motorsågsmassakern av Statens biografbyrå, ungefär samtidigt som Museum of Modern Art i New York köpte filmen till sina samlingar.

För mer information om videovåldsdebatten, se exempelvis Erik Höjdestrands avhandling Det vedervärdiga videovåldet från 1997 eller Ulf Dalqvists Större våld än nöden kräver? från 1998.